Det värker i bröstet. Och allt känns förjävligt. Och det gör bara så ont. Vill ha min sömn tillbaka. Vill känna mig okej igen. Vill bara vara mitt gamla jag igen. Okej. Måste sluta klaga och torka tårarna, det leder ingenvart ändå. Men visst, det känns lite bättre för en millisekund. Och det är bättre än inget just nu.